Den ovillige fundamentalisen

Jag har nu, precis som resten av klassen, börjat läsa Den ofvillige fundamentalisten. Jag har läst ungeför fyra kapitel och jag tycker boken är intressant. Mitt första intryck var "nu blir det väl Camus all over again." Men jag gillar den. Den är bra, intressant skriven och han liv är jättehäftigt. Men jag tycker ändå det roligaste är det Hamid inte skriver. Det den Amerikanska mannen svarar och frågar. Han kan ju säga precis vad som helst i hela världen! Man kan ligga i sängen och hitta på långa monologer, kompicerade frågor eller bara dryga sakrastiaka kommentarer! Det är överlägset det bästa med boken hittills och jag skulle gärna försöka skriva en novell på samma sätt.

En ny tanke jag fick av när vi pratade i skolan var att han inte beskriver så mycket. Det är mest handling och det är en väldigt konkret handling. Kronologisk. Jag tycker det är skönt, för att handlingen för boken framåt. För när man tex. läser en fantasy så tycker jag att det kan stå och stampa ibland när författaren ska beskriva hela staden, stadens historia, invånarna som bor där och alla spännande krig staden har vunnit.


Synonymer till fundamentalist: bibeltrogen, bokstavstrogen, biblicist, dogmatiker, blint troende, extremist, vettvilling.
Så, nu vet vi vad det betyder och det gjorde mig inte ett dugg klokare.