Vi fick i frivillig läxa den här veckan att skriva en dikt till en av novellerna i häftet. Jag är inte mycket för att skriva dikter men min mamma har läst en för mig som jag kom att tänka på när vi läste novellen "10 meter". Det är lite död och lite kärlek i båda liksom. Dikten är skriven av Harriet Löwenhjelm och heter Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta. Famna mig varligt en liten stund. Gråt ett grand - för så trista fakta. Se mig med ömhet sova en blund. Gå ej från mig. - Du vill ju stanna, stanna tills själv jag måste gå. Lägg din älskade hand på min panna. Än en liten stund är vi två.
* * *
I natt skall jag dö. - Det flämtar en låga. Det sitter en vän och håller min hand. I natt skall jag dö. - Vem, vem skall jag fråga, vart jag skall resa - till vilket land? I natt skall jag dö. - Och hur skall jag våga?
* * *
I morgon finns det en ömkansvärd och bittert hjälplös stackars kropp, som bäres ut på sin sista färd att slukas av jorden opp.

Elexir

Vi läste novellen elexir på svenskan och sedan så vi filmen. Här är en superb jämförelse!

Jag tyckte att novellen och filmen hade helt olika budskap. I novellen slutade killarna dricka elexiret när de insåg att de blev svenskar, när det tappade sitt språk och sin bakgrund. Men i filmen så fortsätter de dricka elexiret för att de vill vara bättre i skolan, få jobb när de blir äldre och slippa folk som kaxar. Det är helt olika saker och jag gillade novellen bättre. Jag gillar att de inte vill tappa sin chilenska bakgrund och hålla kvar vid sitt arv!

Idén är ändå ganska rasistisk. Att bara för att de blir "Svennar få de bättre betyg, klär sig i rosa skjortor och vågar inte slå någon. Fördomarna är lika många åt andra hållet också, att "blattar" alltid skulle gå runt och slå folk, ha dåliga betyg och alltid bli kaxade med? Kommentaren "Om vi blir Svennar så kanske folk slutar kaxa med oss" är också helt sjuk! Och att det dessutom är så är bara ännu värre!

Någon i klassen sa att "Vi borde visa den här filmen för Jimmy Åkersson" ochjag tycker att det är en bra idé. Speciellt knorren som filmen har på slutet, att vi bara har "Svennar" i Sverige, så kommer landet inte att fungera!

Pajazzo

Pajazzo

Slå sluter natten sina vingar
och du har ännu inte druckit dagen.
Där ligger din sorgsna rustning
ditt svärd av trä
din krona av snö
och över det som skulle vara en begynnelse
vilar redan det förflutnas berg.

Av.Werner Aspenström

Det här är den dikt ur vårt häfte som har haft störst intryck på mig. Men det är inte för att den är fint skriven eller för att den har en djup mening. Den här dikten kommer jag komma ihåg för att Arivn analyserade den så fint! Han fick analysen att låta logisk och konkret istället för flummig och abstrakt. Han tog varje rad från dikten och översatte varje mening rakt av. Det var jättehäftigt, spännande och helt awesome! Analyser är inte riktigt min favoritgrej men efter den analysen vill jag bara testa själv, jag vill lyckas göra samma sak på samma enkla och självklara sätt. Dikten var intressant, men analysen var oförglömlig.

Poesi

Min relation är nästan obefintlig, eller som min pappa så fint uttryckte det "Oupptäckt". Jag har vaga minnen av att jag i trean skrev några dikter. Men det har aldrig vart någonting som jag har vart intresserad av. Jag har heller aldrig tagit upp en bok full av dikter och tänkt "Nu ska jag läsa lite dikter istället för en spännande fantasy bok". Det är något abstrakt som jag antagligen aldrig skulle ta mig tid till.

Min absoluta favorit dikt är en dikt jag har växt upp med. Det är en dikt min mamma har haft på kylskåpet och den handlar om en mamma som precis fått ett barn. "Är det sant att jag håller ett barn i min famn" är den första raden, längre kan jag inte, men jag kan se pappret som dikten står på framför mig, vart jag än är och vad jag än gör. Jag vet att det är en dikt som verkligen betyder något för mig, men det kan lika gärna vara för att den betyder så mycket för min mamma, som att den är bra.

Jag skrev för ett par år sedan en limerick men det är antagligen den enda dikt jag har skrivit och är nöjd med. Här är den. Enjoy!

Jag faller för dig, som snön på nordpolen
Snön smälter runt dig, för du lyser som solen
Men sedan vänder du dig om och ler mot honom
Du vänder dig bort från mig och jag brister inom
Jag faller för dig, ner för stupet i höstsolen

Den ovillige fundamentalisen

Jag har nu, precis som resten av klassen, börjat läsa Den ofvillige fundamentalisten. Jag har läst ungeför fyra kapitel och jag tycker boken är intressant. Mitt första intryck var "nu blir det väl Camus all over again." Men jag gillar den. Den är bra, intressant skriven och han liv är jättehäftigt. Men jag tycker ändå det roligaste är det Hamid inte skriver. Det den Amerikanska mannen svarar och frågar. Han kan ju säga precis vad som helst i hela världen! Man kan ligga i sängen och hitta på långa monologer, kompicerade frågor eller bara dryga sakrastiaka kommentarer! Det är överlägset det bästa med boken hittills och jag skulle gärna försöka skriva en novell på samma sätt.

En ny tanke jag fick av när vi pratade i skolan var att han inte beskriver så mycket. Det är mest handling och det är en väldigt konkret handling. Kronologisk. Jag tycker det är skönt, för att handlingen för boken framåt. För när man tex. läser en fantasy så tycker jag att det kan stå och stampa ibland när författaren ska beskriva hela staden, stadens historia, invånarna som bor där och alla spännande krig staden har vunnit.


Synonymer till fundamentalist: bibeltrogen, bokstavstrogen, biblicist, dogmatiker, blint troende, extremist, vettvilling.
Så, nu vet vi vad det betyder och det gjorde mig inte ett dugg klokare.