Ödet vill att du läser, eller?

Du som sitter med den här boken i din hand.
Du som just nu öppnar den
och vänder bladen för att läsa,
Har du tänkt på en sak?
Alla människor läser inte samma böcker -
Varför har just du valt
att läsa just den här boken just nu?
Var det bara en tillfällighet, en slump?
Tror du det?

ur: En tordyvel flyger i skymningen, Maria Gripe

Tror du på ödet? Tror du att det finns en mening med allt vi gör? Tror du att det är förbestämt det vi gör? Kan vi påverka det som händer? Eller är det redan bestämt att han ska bli rik och hon ska bli en knarkare, och oavsett hur bra betyg hon får, så är det bestämt så?

Jag vet inte om jag tror på ödet, men jag tror mera på ödet än på slumpen. Jag tycker slumpen känns så tråkig, så meningslös. Jag vill gärna tror att det finns en mening i allt vi gör, i alla ord vi säger, i alla bokstäver vi skriver, i varje steg vi tar och i varje misstag som sker.

Jag tror att vi alltid har ett val. Vi har alltid ett val, så vi kan egentligen inte skylla ifrån oss på andra. För om du tänker på det, kan du väl länka allt till att det är ditt fel? Så att skylla ifrån sig är bara bullshit, även om det känns bra. Så är då varje val så viktigt? Är det viktigt att stå och vela vilken glass man ska välja, för att det kanske finns en hemlig kod på just det glasspappret? Ja, inte vet jag, så det får väl bli en av världens olösta mysterier...

Ska man ta första bästa glass, eller vela efter den bästa?