Vilken bit är du?

Har ni någonsin känt att livet är som ett pussel?
Inte jag heller, tills jag började pussla.
Jag tycker nog inte det är så stor skillnad på vissa punkter.
Tänk dig att pusselbitarna är människor.
Vissa måste man ha hammare för att dom ska sitta ihop.
Men det blir fel i det stora hela.
En del ser ut att passa men då blir bilden fel.
Eller dom som ser jätte konstiga ut för sig skälva,
men tillsammans blir det hur fint som helst.
Andra måste prövas och prövas och prövas
innan dom hittar rätt.
Vissa försvinner, men när dom dyker upp hittar dom rätt på en gång.
Också finns det dom som hittar varandra direkt och passar precis.



Är inte det lite samma i pussel?

Klar?

Det var juldags morgon, Titti vaknade och kände grandoften
sticka i näsan. Hon hörde prasslet från julklapparna som
hennes glada och nyfikna mamma, Maria, höll på med.
Maria hatade julen och att se alla klapparna ligga
under granen hela dagen, utan att få öppna dom.
Hennes pappa, Anders, var av den typen som gjorde allt
en vecka innan, minst!
Hon gick ner för trappan och kramade sin mamma.
Eller, nej.
Hon gick ner för trappan och sa GodJul.
Kanske:
Hon låg kvar och väntade på att mamma skulle komma upp.
Nej.. Jag struntar i det.

Har det blivit så för er också? Flera gånger?
Aa. Och inte bara med berättelser. Med slöjd projekt,
med bloggar, med kort med, ja, allt!!
Men varför? För att vi är stressade?
För att vi har mindre tålamod?
För att...? Jag vet inte!! Har ni några förslag så
kommentera och skriv dom, jag vill väldigt gärna veta.
När jag tänker på det, jag ska nog slutföra dom projekt
jag har just nu, och slutföra dom,
innan jag börjar på något
nytt.

Limrick

Jag faller för dig, som snön på nordpolen
Snön smälter runt dig, för du lyser som solen
Men sedan vänder du dig om och ler mot honom
Du vänder dig bort från mig och jag brister inom
Jag faller för dig, ner för stupet i höstsolen